Sviten bruten

Åtta raka matcher utan förlust, varav sju segrar. Längre än så blev inte den ändå riktigt imponerande sviten. I stället föll HSK tungt i toppmötet med Hille IF på Hille IP under fredagskvällen. Efter 0-2 i paus och med målvakten Rasmus Nord Solin målchansutvisad efter en situation i slutet av första halvlek orkade inte Haga resa sig. Visserligen spelade man 1-1 i andra halvlek och lät inte siffrorna rinna iväg, men någon poäng var man tyvärr aldrig nära.
 
. . . . . .
 
Förlusten innebar att HSK tappade tre placering i tabellen. Det låter dock värre än det är rent poängsmässigt. Samtliga tre lag - förutom Hille även Brynäs IF och Stensätra IF - som klev förbi Haga gjorde det på målskillnad. Den kvartetten, med HSK inräknad, skuggar nu IK Sätra som fick stryk av just Brynäs. Bara två poäng skiljer upp till serieledarna. För HSK:s del finns chansen att revanschera sig och verkligen haka på när formstarka Brynäs väntar nästa helg. Därefter står Stensätra på programmet. 
 
. . . . . .
 
0-2 och en man mindre efter första halvlek i fredags. Ridån var på väg ner och föreställningen var egentligen över redan efter 45 minuter med andra ord. HSK lyckades aldrig skapa riktig nerv i matchen efter en svag första halva. Ingen bra Hagainsats, svag rentav enligt den info som har nått Skåne under helgen, och en uppförsbacke modell brant i klass med en storslalombacke i världscupen inför andra akten (för att hålla kvar vid den helt plötsligt uppkomna teatertemat). 

Ska man plocka fram något positivt från den här kvällen var det att HSK trots det allt annat än enkla utgångsläget spelade 1-1 efter paus. En klen tröst förstås, men någonstans ändå något enklare att läka förlustsåren snabbt tack vare att det inte rann iväg. Ärligt talat var det, att resultatet skulle bli smärtsamt osmickrande, något som oroade mig när jag - likt förra fredagen - roade mig med att springa hem från den hundkurs som just nu är ett stående fredagsinslag (precis som HSK-matcherna). 

Den oron blev inte mindre när ett Hille i numerärt överläge gjorde 3-0 i andra. När Theo Ekman reducerade och 3-1 sedan hade stått sig ett tag började en naiv, egentligen ogrundad optimism smyga sig in hos mig. Kanske, kanske skulle det ändå gå att hota Hille - eller? Ett mål till och det vore match igen gick det att tänka, men logiskt nog - sett till förutsättningarna - blev det inte så. 3-1 stod sig, HSK klarade sig undan med hedern i behåll i andra halvlek men gjorde sammantaget inte en tillräckligt bra match. 
 
. . . . . .
 
Vi avslutar med en titt på startelvan:

Rasmus Nord Solin - Marcus Åblom, Anton Wallström, Philip Amrollah, Carl Wikman - Edvin Lättman, Albin Holmström, Ville Ölund - Emal Zubari, Theo Ekman, Gustav Andersson. 
 
* En del ommöbleringar, inte minst i backlinjen där Anton Wallström klev ner bredvid kapten Amrollah och Åblom/Wikman flankerade den mittbacksduon. 

* Ekman fortsatte som anfallare och kan nog börja ses som det permanent nu.

* Wikman fortsätter att vara lagets just nu mest mångsidiga spelare. Yttermittfältaren som blev innermittfältare har den här säsongen även framgångsrikt använts som mittback och spelade den här gången ytterback. 

* Backen Marcus Melbi, den tidigare Hillespelaren, gjorde ett stabilt inhopp i mål när Nord Solin åkte ut och räddade bland annat den frispark som följde efter utvisningen på ett ypperligt sätt.