Sanslös derbyavslutning
En galen derbyavslutning.
En oerhört skön revansch.
Och tre derbypoäng för HSK.
Så kan man summera fredagens prestigefyllda derby som likt två av HSK:s tidigare matcher - premiären borta mot IK Sätra samt hemmapremiären (på pappret) mot Torsåkers IF - spelades på Träffen. Matchen avgjordes först långt in på stopptid när Patrik Lindqvist, passande nog Mr HSK och den med överlägset mest derbyrutin i truppen, skruvade in 3-2 direkt på hörna till stort Hagajubel.
Innan matchavgörandet hade det hänt mycket. Undertecknad var inte på plats utan följde dramat via Min fotboll-appen men skulle kunna skriva en uppsats om matchen. Det utan att ha sett en minut live. Bara att följa den via telefonen var en upplevelse i sig. Mitt bästa sällskap när Haga spelar numera, sedan flytten till Skåne, är Min fotboll vilket är både på gott och ont. Det är en fördel att kunna följa matcherna intensivt, förstås, men inte lika positivt för mina nerver och inte heller för min familj alla gånger. Som i fredags humöret gick från dur till moll på några minuter när 2-1 i 87:e blev till 2-2 i 90:e. Samtidigt som jag kämpade för att inte låta all frustration gå ut över min stackars fru och mina barn skruvade dock in 3-2 långt in på stopptid och så var hela helgen räddad.
Innan det målet och det slutgiltiga jublet när slutsignalen förkunnades hade derbypubliken fått uppleva en hel del.
HSK tog ledningen efter 39 minuter på en vacker frispark signerad mittbacken Theo Ekman, men bara tre minuter senare var det kvitterat. 1-1 stod sig också i paus.
I andra halvlek stod derbyt och vägde. Haga vaskade fram en del lägen, men 1-1 såg länge ut att stå sig som slutresultat. Med facit i hand vet vi dock att det skulle hända mycket mer innan den här matchen var över.
Med tre minuter kvar av ordinarie tid slog nämligen Emal Zubari, precis som i premiären på samma arena, in 2-1 på straff. Det sedan Ville Ölund brutit sig igenom centralt och rivits ner när han var på väg att bli helt fri med målvakten. 2-1 och segermålet inskickat, eller? Nej, långt ifrån. Som jag redan har nämnt här skulle en kalldusch komma när klockan var uppe på 90 minuter. 2-2 på hörna och då såg det ut som att rivalerna skulle få dela på poängen. Men det fanns som ni vet vid det här laget tid kvar.
HSK lyfte upp laget, jobbade till sig en hörna och den förvaltade Lindqvist på bästa sätt. Hårt inåtskruvad, från Lindqvists fina vänster, mot Carl Wikman som förtjänstfullt störde målvakten rejält vid främre stolpen och via den sistnämnde in i mål. 3-2 och derbytrean var till slut i hamn.
Målet kom efter en målvaktstabbe, det kommer man inte ifrån, men samtidigt var det här ett typexempel där Haga använde en av lagets styrkor på bästa sätt. "Puttes" grymma vänsterfot kom till användning liksom den tyngd Haga har i offensiv box på fasta situationer. Med spelare Wikman, Philip Amrollah (som med sin närvaro i målområdet även han gjorde det svårt för målvakten), Ekman och Martin Tapper har HSK många hot i luften och nu utnyttjade man det ytterligare en gång. Redan före paus gjorde Haga ett liknande mål, men den gången dömdes det bort då målvakten fick frispark med sig. Därmed var Valbo förvarnat, men lyckades dessbättre inte stå emot på matchens sista hörna.
. . . . . . . . .
En oerhört skön revansch.
Och tre derbypoäng för HSK.
Så kan man summera fredagens prestigefyllda derby som likt två av HSK:s tidigare matcher - premiären borta mot IK Sätra samt hemmapremiären (på pappret) mot Torsåkers IF - spelades på Träffen. Matchen avgjordes först långt in på stopptid när Patrik Lindqvist, passande nog Mr HSK och den med överlägset mest derbyrutin i truppen, skruvade in 3-2 direkt på hörna till stort Hagajubel.
Innan matchavgörandet hade det hänt mycket. Undertecknad var inte på plats utan följde dramat via Min fotboll-appen men skulle kunna skriva en uppsats om matchen. Det utan att ha sett en minut live. Bara att följa den via telefonen var en upplevelse i sig. Mitt bästa sällskap när Haga spelar numera, sedan flytten till Skåne, är Min fotboll vilket är både på gott och ont. Det är en fördel att kunna följa matcherna intensivt, förstås, men inte lika positivt för mina nerver och inte heller för min familj alla gånger. Som i fredags humöret gick från dur till moll på några minuter när 2-1 i 87:e blev till 2-2 i 90:e. Samtidigt som jag kämpade för att inte låta all frustration gå ut över min stackars fru och mina barn skruvade dock in 3-2 långt in på stopptid och så var hela helgen räddad.
Innan det målet och det slutgiltiga jublet när slutsignalen förkunnades hade derbypubliken fått uppleva en hel del.
HSK tog ledningen efter 39 minuter på en vacker frispark signerad mittbacken Theo Ekman, men bara tre minuter senare var det kvitterat. 1-1 stod sig också i paus.
I andra halvlek stod derbyt och vägde. Haga vaskade fram en del lägen, men 1-1 såg länge ut att stå sig som slutresultat. Med facit i hand vet vi dock att det skulle hända mycket mer innan den här matchen var över.
Med tre minuter kvar av ordinarie tid slog nämligen Emal Zubari, precis som i premiären på samma arena, in 2-1 på straff. Det sedan Ville Ölund brutit sig igenom centralt och rivits ner när han var på väg att bli helt fri med målvakten. 2-1 och segermålet inskickat, eller? Nej, långt ifrån. Som jag redan har nämnt här skulle en kalldusch komma när klockan var uppe på 90 minuter. 2-2 på hörna och då såg det ut som att rivalerna skulle få dela på poängen. Men det fanns som ni vet vid det här laget tid kvar.
HSK lyfte upp laget, jobbade till sig en hörna och den förvaltade Lindqvist på bästa sätt. Hårt inåtskruvad, från Lindqvists fina vänster, mot Carl Wikman som förtjänstfullt störde målvakten rejält vid främre stolpen och via den sistnämnde in i mål. 3-2 och derbytrean var till slut i hamn.
Målet kom efter en målvaktstabbe, det kommer man inte ifrån, men samtidigt var det här ett typexempel där Haga använde en av lagets styrkor på bästa sätt. "Puttes" grymma vänsterfot kom till användning liksom den tyngd Haga har i offensiv box på fasta situationer. Med spelare Wikman, Philip Amrollah (som med sin närvaro i målområdet även han gjorde det svårt för målvakten), Ekman och Martin Tapper har HSK många hot i luften och nu utnyttjade man det ytterligare en gång. Redan före paus gjorde Haga ett liknande mål, men den gången dömdes det bort då målvakten fick frispark med sig. Därmed var Valbo förvarnat, men lyckades dessbättre inte stå emot på matchens sista hörna.
Fasta situationer var något av temat den här matchen och då inte bara för att matchen avgjordes på en hörna. HSK:s samtliga mål kom, liksom Valbos 2-2-kvittering, via sådana: en klassfrispark, en straff, en hörna.
. . . . . . . . .
Revansch blev det. Revansch för den tunga förlusten mot Årsunda IF i tisdags och revansch för det oerhört tunga kvalnederlaget mot Valbo 2021. Just den revanschen återkommer vi till i ett senare inlägg.
. . . . . . . . .
Ett tips är att spana in HSK:s Instagramkonto: https://www.instagram.com/hskherrlag/
Jörgen Wikman är grym med kameran och har levererat en rad snygga bilder från de inledande omgångarna av serien. Dessutom finns en hel del rörligt material uppe. Bland annat kan man likt mig titta på det avgörande derbymålet om och om och om igen.