HSK 2024

Fredagsmatch igen, 1-0 och tre nya poäng. Bättre start på helgen, eller fortsättning på långhelgen, kunde det knappast bli. Det konstaterar man enkelt och njuter till fullo efter 1-0 hemma mot Järbo IF.

Att det blev en ny tung trepoängare såg Mattias Gidlund (bilden) till med sitt 1-0-mål i mitten av den första halvleken. Målet, som gjordes när Gidlund kom in från höger och kallt rullade in bollen förbi gästernas målvakt, tillsammans med en stark laginsats la grunden för Hagas sjätte seger den här division 4-säsongen.

Ytterligare en gång var HSK starka defensivt samtidigt som det nog kunde, eller borde, ha blivit minst något mål till framåt. Bland annat noterades hemmalaget för en ribbträff och hotade gästernas försvar ett antal gånger i en match som till stor del handlade om kamp. En gren som HSK är starka i och har varit i flera säsonger. 

 

. . . . . . . . 
 

 

"Erfaren och lite lurig trupp idag" skrev kapten Calle Walderstedt till mig under fredagsförmiddagen. Förutom att han själv fanns med i truppen igen dök ett par välkända namn upp i form av Jonas Brändeskär och Oskar Daniels. De två har saknats i truppen under våren, men nu var det alltså dags för en efterlängtad comeback för duon. Dessutom fanns Bror Frånberg (bilden) med i en matchtrupp för första gången. Frånberg är ny för året i HSK, anslöt från Huge i vintras men pluggar i Linköping och har därför inte varit tillgänglig. Med de här tre i truppen igen (om än bara för ett par sommarmatcher i Frånbergs fall) har tränarstaben fått ännu fler pusselbitar att använda i det här lagbygget. 

 

. . . . . . . . 
 
Själv har jag bara sett Frånberg träna med Haga vid något enstaka tillfälle, men enligt kapten Walderstedt får HSK i honom in en mittfältare med enorm arbetskapacitet och som har snudd på en unik intensitet i sitt spel. Det låter lovande, minst sagt.

 

. . . . . . . . 
   
Ytterligare en pusselbit, för att hålla kvar vid det,  kan positionsbytet, om än det tillfälliga (?), på Carl Wikman ses som. Undertecknad minns när en ung junior klev upp i A-laget 2017 och sedan visade framfötterna allt mer säsongen efter. Då var Wikman mestadels offensiv ytter. Ett par säsonger senare, 2020, klev han ner in centralt, blev mer av en defensiv innermittfältare (med stor framgång) och har sedan dess använts centralt såväl på mitten som i anfallet. De senaste omgångarna har Wikman fått kliva ner som mittback och varit riktigt bra. Så bra att han förädrades den interna utmärkelsen "Matchens Champ" för insatsen senast. Med honom som ytterligare ett mittbacksalternativ ges tränartrojkan ytterligare möjligheter när startelvan ska formeras. 

 

Kan man inte vara på plats när HSK tar tre poäng, utan nervöst följer via telefonen, är det allra bästa att befinna sig på resande fot. Det har slagit mig tidigare och slog mig igen i fredags. Att sitta på ett hotell någonstans när slutsignalen går och beskedet om tre nya poäng når en är svårslaget. Den här gången befann jag mig på ett vandrarhem invid Vätterns strand, för drygt en vecka sedan följdes rysaren mot Brynäs IF intensivt från ett hostel i tyska Wuppertal och undrar mina Hagaår finns fler liknande exempel. Första segern, i tolfte (!) omgången, 2018 mot Ockelbo IF firades på Tjörn och när den första trepoängaren trillade in året efter via 2-1 borta mot IK Huge jublade undertecknad i en stuga på Astrid Lindgrens värld, för att nämna ytterligare några sådana fina minnen. 

 

 

Nollan bakåt igen. Den fjärde på nio matcher och ytterligare en stabil insats bakåt. Hårt lagarbete och en stabil målvakt, den här gången i form av säsongsdebuterande Jesper Ljung Holm, låg bakom det.