Framgångsfaktorer och toppmöte

På fredag väntar ett riktigt toppmöte för HSK när man gästar Hille IP för möte med Hille IF. Innan vi tittar närmare på tabelläget och analyserar varför Haga är så bra i år ska vi dock stanna till vid ordet toppmöte. Stanna till och njuta lite, rentav. Haga ska visserligen inte vara nöjda nu och börja slappna av, men att titta på tabellen och tillåta sig att njuta kan inte vara fel.

Att HSK ligger tvåa, bara två poäng bakom serieledande IK Sätra och tre poäng före trion Brynäs IF/Hille IF/Stensätra IF måste ändå ses som smått sensationellt. Nog för att det gick att ana att det fanns mycket kvalitet i truppen inför säsongsstarten, det såg vi redan ifjol, men att Haga skulle vara med i den absoluta toppen efter 16 omgångar vågade åtminstone inte undertecknad hoppas på. Att HSK skulle kunna hamna före ett antal lag var realistiskt att tro och kaptenen Calle Walderstedt visste vad han sa när han konstaterade att "vi är nog ett lag för övre halvan i år", men säsongens hittills har ändå gått över alla förväntningar. 

Efter ett antal matcher mot lag på undre halvan väntar nu tre toppmöten i rad. I tur och ordning står Hille, Brynäs och Stensätra för motståndet. Kommer man ur de mötena med en skaplig poängskörd finns chansen att på allvar vara med i kampen om division 3-platserna (direktplatsen + kvalplatsen) när serien ska avgöras. Skulle resultaten i stället gå emot får HSK sikta in sig på en stark avslutning för att sedan blicka tillbaka på en riktigt fin säsong som nykomling i fyran. 
 
. . . . . . . 
 
Sedan ifjol, eller egentligen redan sedan 2021, har HSK byggt på något som har blivit bättre och bättre. Framgångsfaktorerna har i mångt och mycket varit samma sedan den starka division 5-säsongen 2021: sammanhållning, hårt lagarbete, mångsidighet, stark centrallinje. 

I år har inte minst mittfältet och den centrala trion där varit en nyckelfaktor. HSK besitter en grymt stark innermittfältsuppsättning med namn som Carl Wikman, Ville Ölund, Albin Bergström, Marcus Åblom, Albin Holmström, Niklas Ehlin och senaste nytillskottet Hugo Wallström. Dessutom kan även Edvin Lättman spela där och under sommarmånaderna gjorde gästspelande Bror Frånberg oerhört mycket nytta på mitten. Personligen älskar jag att se ett mittfält likt det Haga mönstrar i år. Det är mångsidiga spelare rakt igenom, alla klarar av det defensiva ansvaret samtidigt som de kan ta offensiva initiativ och är bra box-to-box, alla jobbar hårt och tar den fysiska kampen samt hanterar utan problem olika roller. 

En annan nyckel skulle jag påstå är den mångsidighet truppen som helhet besitter. Ett stort antal spelare klarar av flera olika positioner och roller. I år har vi exempelvis fått se Carl Wikman ta ytterligare ett kliv nedåt i planen och göra riktigt fina insatser som mittback. Albin Bergström har förutom att jobba sönder motståndarnas mittfält varit bäst på plan som ytterback oavsett kant och Edvin Lättman har varit nyttig såväl i en mittfältsroll som offensivt ute på en kant. Det finns ett stort antal exempel till på spelare som är användbara på flera positioner och som gör jobbet lättare för Björn Selnes, Patric Jonsson och Mikael Bodinsson när elvan ska formeras. 
 
HSK har dessutom haft en stor bredd i år. Även de gånger det har saknats flera ordinarie spelare, vilket varit ofta snarare än sällan, har andra spelare klivit in och tagit ansvar. Utifrån, utan att vara nära laget och truppen numera, känns det som att Haga har byggt upp en väldigt stark grund och att alla vet vad de ska göra i respektive roll när de väl får chansen. 

. . . . . . . 

Senast HSK förlorade en match var borta mot Stensätra (0-1) i slutet av maj. Sedan dess har laget spelat åtta matcher med tabellraden 8 - 7 - 1 - 0.

Sju vinster på de senaste åtta matcherna. Enda poängtappet får dessutom ses som en vunnen poäng då Haga kvitterade på stopptid, trots en spelare utvisad, mot serieledande Sätra när serien vände i sista matchen före uppehållet.