En bättre fredagskväll
Hur var er fredagskväll? Min var riktigt bra, om någon nu undrade. Fredagskvällar när Haga vinner tenderar att vara just det, mycket bra och lyckade. 4-1 (1-0) hemma mot Hofors AIF bidrog i allra högsta grad till att helgstarten blev den bästa tänkbara.
För egen del spenderades den inte på Haga IP tråkigt nog. I stället befann jag mig, vilket nog inte många kunde gissa, på hundkurs i utkanten av Ängelholm (vilket som bekant är min nya hemstad sedan årsskiftet). Väl där satt undertecknad nervöst under matchens första 30 minuter och väntade på att kursaftonen skulle ta slut. När den väl gjorde det steg pulsen ytterligare när det i Min fotboll-appen förkunnades att HSK ledde med 1-0 efter mål av Edvin Lättman. Det är nämligen alltid än mer nervöst ju mer man har att förlora.
Den sex kilometer långa vägen hem till villan, för övrigt belägen en lång utspark från Ängelholms IP (älskar att se när det tränas borta på idrottsplatsen från köksfönstret), tog jag mig till fots. Det i skapligt tempo, ska tilläggas. Det blev en löprunda och under den hann Theo Ekman utöka Hagaledningen i början av andra halvlek.
Efter att, tagit mig hem kom nästa avisering samtidigt som jag satt där i trädgården och återhämtade mig: 3-0 till HSK genom Elis Persson. Då gick det, åtminstone nästintill, att pusta ut i dubbel bemärkelse. Visserligen reducerade gästerna med kvarten kvar, men Ekman blev tvåmålsskytt och slog den sista spiken i den berömda kistan och skickade hem Hofors utan poäng till deras stundande 100-årsfirande.
För egen del spenderades den inte på Haga IP tråkigt nog. I stället befann jag mig, vilket nog inte många kunde gissa, på hundkurs i utkanten av Ängelholm (vilket som bekant är min nya hemstad sedan årsskiftet). Väl där satt undertecknad nervöst under matchens första 30 minuter och väntade på att kursaftonen skulle ta slut. När den väl gjorde det steg pulsen ytterligare när det i Min fotboll-appen förkunnades att HSK ledde med 1-0 efter mål av Edvin Lättman. Det är nämligen alltid än mer nervöst ju mer man har att förlora.
Den sex kilometer långa vägen hem till villan, för övrigt belägen en lång utspark från Ängelholms IP (älskar att se när det tränas borta på idrottsplatsen från köksfönstret), tog jag mig till fots. Det i skapligt tempo, ska tilläggas. Det blev en löprunda och under den hann Theo Ekman utöka Hagaledningen i början av andra halvlek.
Efter att, tagit mig hem kom nästa avisering samtidigt som jag satt där i trädgården och återhämtade mig: 3-0 till HSK genom Elis Persson. Då gick det, åtminstone nästintill, att pusta ut i dubbel bemärkelse. Visserligen reducerade gästerna med kvarten kvar, men Ekman blev tvåmålsskytt och slog den sista spiken i den berömda kistan och skickade hem Hofors utan poäng till deras stundande 100-årsfirande.
. . . . . .
Löprundan klarades förövrigt av med en kilometertid på fem minuter vilket undertecknad är nöjd med. Det går inte att kräva mer av en avdankad HSK:are som inte är i närheten av lika vältränad som dagens Hagaspelare.
Löprundan klarades förövrigt av med en kilometertid på fem minuter vilket undertecknad är nöjd med. Det går inte att kräva mer av en avdankad HSK:are som inte är i närheten av lika vältränad som dagens Hagaspelare.
. . . . . .
Elis Persson målskytt, vilket ni redan vet. Riktigt kul att ytterligare en Hagaprodukt kliver fram och tar för sig. Persson gjorde några framträdanden redan under 2022 och den bolltrygge mittfältaren fick chansen på nytt under fredagskvällen. En chans han också tog när han, framspelad av Anton Wallström, gjorde 3-0 i den 66:e minuten. Även Viktor Tuvesson, ytterligare en HSK-yngling, återfanns i laget under fredagskvällen.
. . . . . .
Albin Holmström var dubbel vinnare den här veckan. Det rapporterades nämligen norrifrån att Holmström slog in den avgörande straffen i den oerhört prestigefyllda matchen mellan lärarlaget och Fair Play-turneringens vinnande elevlag på Strömsbro skola under torsdagen. Viktigt det, även om fredagens trepoängare på IP vägde lite tyngre.
. . . . . .
Ingen vidare match rent spelmässigt enligt rapporterna, snarare tvärtom, men tre poäng är alltid tre poäng. Nog för att det låter klyschigt, men att resultatet är överordnat allt annat är en sanning som går att hugga i sten. Att göra 4-1 och vinna komfortabelt utan att spelmässigt imponera är samtidigt något som imponerar i sig.
. . . . . .
En som förtjänar extra plus är Theo Ekman. Han höjde sig över mängden, stod för två mål samt en framspelning och var återigen bra i en roll som anfallare. Den förre anfallaren som blev mittback har nu klivit högst upp i planen igen och det med riktigt lyckat resultat.
Ekman i synnerhet samt hela Hagaoffensiven i allmänhet har varit stark efter uppehållet. 4, 7, 5, 4 - där har ni antalet mål som HSK har gjort i respektive match sedan sommarvilan tog slut. 20 mål på fyra omgångar är det bara att lyfta på hatten för.
Ekman i synnerhet samt hela Hagaoffensiven i allmänhet har varit stark efter uppehållet. 4, 7, 5, 4 - där har ni antalet mål som HSK har gjort i respektive match sedan sommarvilan tog slut. 20 mål på fyra omgångar är det bara att lyfta på hatten för.
. . . . . .
Vi avslutar med en titt på startelvan i vanlig ordning:
Abdi Noor - Sam Sami, Carl Wikman, Philip Amrollah, Marcus Melbi - Albin Holmström, Marcus Åblom, Ville Ölund - Edvin Lättman, Theo Ekman, Mattias Gidlund.
* Carl Wikman med ännu en match som mittback,
Abdi Noor - Sam Sami, Carl Wikman, Philip Amrollah, Marcus Melbi - Albin Holmström, Marcus Åblom, Ville Ölund - Edvin Lättman, Theo Ekman, Mattias Gidlund.
* Carl Wikman med ännu en match som mittback,
* Vårens succétrio var återförenad på innermittfältet
* Intressant anfallstrio med Ekman som nia mellan löpstarka och rörliga spelare i Gidlund/Lättman
