HSK 2024

Årets HSK-säsong är över sedan ett par veckor tillbaka och det har som traditionen bjuder blivit dags att sammanfatta det gulsvarta fotbollsår som nyligen avslutades. 

Vi börjar med en titt på tabelltoppen och kan konstatera att HSK i slutändan checkade in på plats fem av tolv lag i 2024 års upplaga av division 4 Gestrikland. Det som nykomling efter att ha blivit tvåa, en poäng bakom Årsunda IF, i fjolårets division 5. 

 

 

Det säger en del om hur bra HSK:s säsong har varit långa stunder när man sitter här och snudd på är missnöjd med att bli femma i serien. I ett större perspektiv, med lite mer distans, är det givetvis ett strålande facit och resultat. Att som nykomling landa på en femteplats är riktigt, riktigt starkt. Att dessutom vara två poäng från kvalplats till division 3 med tre omgångar kvar och väldigt tydligt vara närmare kvalplatsen än sjätteplatsen i slutändan imponerar. Att man trots det kan känna viss besvikelse beror på att HSK under så stora delar av säsongen var med i den absoluta toppen. Nu blev det en klart hedervärd femteplats, men ända in på målrakan såg möjligheten att nå en topp 3-placering fullt realistiska ut. 

* Sviten på åtta raka utan förlust under vårsäsongen letar sig definitivt in på den här listan. Resultatraden 8 - 7 - 1 - 0, sju segrar och ett kryss, stannade den på innan Hille IF blev för svåra. Krysset kom dessutom mot blivande seriesegraren IK Sätra då ett decimerat HSK (efter ett rött kort för kaptenen Philip Amrollah) släppte in 1-2 i 87:e minuten bara för att kvittera i 90:e via Hugo Wallström. Riktigt starka papper och en fin period av Hagasäsongen.   

 

* Säsongens allra bästa, eller skönaste, seger måste ha varit derbyvinsten mot Valbo FF i våras. Ett sent 2-1-överläge, efter ett straffmål av Emal Zubari i den 87:e minuten, såg ut att betyda en skön derbyseger för HSK, men det skulle visa sig att mycket mer av värde skulle hinna hända innan derbykvällen var över. Först kom det som verkade bli ett poängräddande mål för Valbo när gästerna kvitterade i 90:e minuten. Därefter nåddes klimax i matchen när Patrik Lindqvist skruvade in 3-2 direkt på hörna, med hjälp av Carl Wikman som åtminstone var nära att toucha bollen och störde rejält vid främre stolpen. 3-2 tiull Haga i 97:e (!) minuten, tre oerhört fina derbypoäng och en seger att minnas även så här en småkylig oktoberdag. 
 

* Andra minnesvärda insatser och resultat är premiärtriumfen, 2-1 mot vad som skulle bli seriesegraren i form av IK Sätra samt segern mot Brynäs IF med 1-0. Även trepoängaren via 1-0 borta mot Kungsgårdens SK kan läggas till den här listan.

Dessbättre har missräkningarna varit få den här säsongen, men några enstaka besvikelser ska in under den här rubriken. Mötena med Hille IF x2 är sådana då det blev förluster (0-3, 1-3) i båda och förlust nummer två avslutade den fina svit vi nyss nämnde. Även det riktiga fiaskot borta mot Järbo IF, 1-4, i slutet av säsingen där den riktiga toppchansen försvann räknas dessutom logiskt nog som en rejäl missräkning. 

 

 

Många HSK:are, egentligen varenda spelare i truppen, ska berömmas för insatserna dem gångna säsongen. Ska några lyftas fram extra hittar vi främst ett namn i de bakre leden och ett i de främre. 

 

Efter att ha varit oerhört nyttig i såväl backlinjen, både centralt och på kanten, som på mittfältet under fjolåret blev det en mer fast plats som mittback för Martin Tapper den här säsongen. Tapper var 2024 års kanske allra bästa spelare och bar även kaptensbindeln vid ett antal tillfällen. Alltid stabil och aldrig en dålig match, så kan man summera vad man får av Tapper. 

 

Längst fram, oftast med utgångsposition lite till vänster eller höger, fortsatte Emal Zubari att briljera precis som 2023. Hela 18 mål (grymt imponerande) och drivande av Hagaoffensiven. Näst bästa målskytt för Haga var Theo Ekman som tog klivet upp i anfallet efter några matcher som mittback och efter det hann med nio mål.

 

Kul också med årets comeback i form av Axel Harryssons återkomst till Haga IP. Den hårdskjutande backen med den fruktade högerfoten kom tillbaka i slutet av sommaren efter att ha varit utflugen för studier i annan stad i ett par säsonger. 

 

 

 

 

Abdi Noor - Marcus Åblom, Martin Tapper, Philip Amrollah, Gustav Jansson - Edvin Lättman, Ville Öhlund, Albin Holmström - Emal Zubari, Theo Ekman, Gustav Andersson.

 

Den här elvan är helt baserad på vilka spelare som har startat flest matcher för HSK under 2024. Rent positionsmässigt stämmer det dock bra överens med verkligheten. 4-3-3 som grundformation med ett flexibelt tremannamittfält centralt där rollfördelningen ibland har inneburit att HSK har använt en tia och ibland en mer uttalad defensiv mittfältare i den trion.

Backlinjen i den här elvan speglar väl hur det har sett ut under året. Marcus Åblom är en av de tio utespelarna som har startat flest matcher, men har egentligen figurerat minst lika mycket på mitten. Han har dock även spelat en del som högerback och tar den rollen här. Även Albin Bergström har gjort flera fina ytterbacksinsatser och dessutom bidragit med stenhårt jobb på mittfältet i vanlig ordning. På det nyss nämnda tremannamittfältet återfanns nästan alltid Albin Holmström och Ville Öhlund. De två kompletterades en hel del av Edvin Lättman, men även av senaste nyförvärvet Hugo Wallström och Carl Wikman.

Anfallstrion är den som användes mest efter att Theo Ekman flyttat upp från sin mittbacksroll. Nyttig längst fram har även rutinerade Patrik Lindqvist varit. 

Längst bak då? Supernollan Abdi Noor (bilden) förstås. Den tidigare utespelaren följde upp några succéartade inhopp mellan stolparna ifjol med att göra en riktigt stabil division 4-säsong som förstamålvakt. 

 

Andra spelare som bör nämnas är vänsterbacken Filip Isberg, innermittfältaren Niklas Ehlin samt kantspelarna Sam Sami och Abdi Nur och den under sommaren stenhårt jobbande gästspelaren Bror Frånberg (bilden).